Vem vinner PR-kriget mellan rött och blått?

I Sverige är vi vana vid att det röda representerar vänstersidan i politiken och det blåa representerar högersidan. I USA är det tvärt om, men där handlar det om blå demokrater och röda republikaner. En sak som är säker är att politiken i USA är mycket enklare att skilja i retoriken än vad den är i Sverige. Polariseringen mellan de två olika partierna i USA är glasklar, medan många av oss har problem att ibland höra skillnad på ”de våra” när det alla skanderar ”jobben, jobben, jobben”.

Vem har då valt rätt strategi där borta på andra sidan Atlanten?

McCains strategi
McCain har ju valt att fokusera på sin beredskap att leda liksom på att fortsätta den inslagna vägen för skattepolitik. Ledarskapet har han delat upp i två huvudsakliga spår som tilltalar två olika sidor. Det ena spåret är ”veteranspåret”, dvs att han är en gammal ärrad krigsfånge och att han är en patriot. Det andra spåret är ”pragmatikerspåret” vilket fokuserar på partiöverskridande resolutioner som McCain kan visa upp från sin tid i senaten. Det finurliga i den här strategin är att han tilltalar de konservativa krafterna med ”veteranspåret” samtidigt som han lockar vilsna demokrater med ”pragmatikerspåret”. Det enda som egentligen talar emot denna strategi är hans val av vicepresidentkandidat vars blotta närvaro i kampanjen verkar få den mest inbitna republikan att framstå som mesblå.

Obamas strategi
Obama har å sin sida också satt fokus på två spår. Det ena spåret är relativt otydligt då det baserar sig uteslutande på kritik av den föregående regeringen. ”Förändringsspåret” grundar sig i fyra huvudfrågor: Förändra Irakpolitiken, förändra jobbpolitiken, förändra hälsoförsäkringspolitiken och förändra handelspolitiken. Det är ganska tydligt att de fyra spåren tilltalar olika delar i den demokratiska väljargruppen. Men det är lite luddigt då förändringsspåret i sin bredd har svagheter som McCains kampanjfråga om ”ready to lead” har plockat upp. Det andra spåret är ”styrningsspåret”. Även om detta också bygger på förändring så är det en så stor del av kampanjen att det bör ses på särskillt. Styrningsspåret försöker locka de personer ur den stora andel amerikaner som annars inte röstar, att gå ur sina stugor och rösta på valdagen. Det handlar om att förändra beslutsprocessen från ”top-down” till ”bottom-up”. Det är någonstans ur denna bild som hela kampanjen bygger. Obama är annorlunda på det sätt att han inte tar mutor, han inte är en del av etablisemanget och han är en del av den amerikanska drömmen.

Fördel McCain
Fördelen med McCains strategi är att han tilltalar grupper ur den mycket svårrörliga konservativa gruppen samtidigt som han lyckas tilltala den mer mobila demokratiska folkgruppen. Det hela kommer nog avgöras beroende på hur stort valdeltagande det kommer vara. Lite som en klassisk höger-/vänsterkamp som vi har här i Sverige en gång var fjärde år. Mycket av den retorik som Obama använder är även väldigt lik den Fredrik Reinfeldt använde när han pratade om jobbskatteavdraget och andra detaljer kring en ny jobbpolitik.

Vad tror du?

//Jesper

Kommentera

Namn (måste anges)

E-post (måste anges)

URI

Your Message