Vad är det för fel med att lyssna Fredrik Wass?

Well put Jesper! Blev också förvånad över vad Fredrik skrev.

Fredrik kan naturligtvis på ett mikroplan, dvs av egna integritetsskäl, ogilla att bli addad. Men att hävda att företagen gör fel som följer portalrådet ”LYSSNA”, det köper jag inte.

Martin

Intressant.

Antar att varje medium – må det vara telefon, mail eller hur man talar med någon på stan är förknippade med visa konventioner.

För mikrobloggar har inte ens gjutmaterialet börjat stelna i sin form och det är nog här denna fråga tar sin start.

Att adda nån på en mikroblogg ger ett visst utrymme på dennes profil (namn, ikon, associationer) – inte nödvändigtvis är något man vill förknippas med. Kanske osynliga kompisar vore en lösning?

Jag håller med om att det är lite konstigt att inte vilja bli följd, oavsett om det är ett företag eller en individ. I mikro-bloggens värld är det rätt uppenbart att man har både de som bara lyssnar och de som deltar aktivt i en konversation. Varför får inte ett företag lyssna in?

Jag skulle också vilja påstå att företag både existerar i de sociala medierna genom medarbeterna men att det också kan finnas ett värde att som “företag” följa och agera, framför allt som lyssnare och som källa/avsändare av information som förs in i de sociala nätverken.

Exakt var gränserna går är idag tämligen luddiga, men blir allt klarare dag för dag. Företagets “profil” kommer sannolikt att byggas upp, precis som individers, genom vilka andra företag OCH individer som följer dem och därmed är det löjligt att reagera på att något så opersonligt som ett “företag” adderar en.

@Martin – jo jag blev också förvånad.

@Martin 121 – Det är i och för sig sant att man inte vill förknippas med vem som helst. Men gör man det? Det är ju ganska uppenbart vem som följer en och vem man själv följer?

Ser det som en del av det sociala spelet online. Alla är vi tajt inbundna i varandra i den information vi väljer att dela.

//J.

@Staffan – intressant.. ska bli kul att se på vilket sätt samspelet företag och individ kommer utveckla sig online… med tanke på att barriärer som offline är ganska starka har brutits online så vore det inte mer än naturligt om samma sak skedde mellan juridiska och fysiska personer då vi någonstans aldrig är mer än 1:or och 0:or i en dator…

Intressant diskussion detta.

Kan inte tycka att det finns ett enda fel med att adda folk – företag eller inte. Twitter är trots allt opt-in.

Anser också att företag helt klart har en anledning att finnas som röst på t ex Twitter. För oss var det följande anledningar:

1. Det finns folk som vill följa företaget, men inte de anställda.
2. Vi har saker att kommunicera som inte passar på vår blogg och som vi tror en del är intresserade av att ta del av i en snabbare kanal än vår hemsida.
3. Vi vill testa och se och lära oss hur mikroblogg-kommunikationen fungerar för ett företag.

Alla företag har olika saker att kommunicera och bör ta hänsyn till det, men till syvende och sist handlar det om att respektera din community. Twitter är ett socialt medium och normala sociala regler gäller även där.

Men nu glömmer ni också något väsentligt – Fredrik kanske inte vill bli lyssnad på, utan pratad med? Och ärligt, hur många av alla de företag som är ute på mikrobloggarna pratar och diskuterar andras eller egnas inlägg? En försvinnande liten del.

Har någon av er öht tittat på de Twitterinlägg som Acne har gjort hittills? Reklamkampanjer för reor, kollektioner och medverkan i press.

Jag vet inte, twittrar de sådant för att de vill imponera på den allsmäktige Bison eller för att någon konsult varit ute hos dem och sagt att ”microbloggar är det senaste just nu, ni måste finnas på Twitter annars finns ni inte”.

Jag tycker att det är ett märkligt resonemang, att tänka sig att man via 140 tecken kan säga sådana stora och kloka ord att hela världen andäktigt stannar upp och lyssnar.

Jag har också lite till övers för de företag som går in på Twitter. Håller med Sara som tycker att man ska vara i de kanalerna som privatperson. Då först blir det kommunikation. Som Martin121 säger ovan: ”Antar att varje medium – må det vara telefon, mail eller hur man talar med någon på stan är förknippade med visa konventioner.” Lägg märke till att alla kommunikationsformerna ovan förutsätter en dialog.

@Johanna Har själv sett (och följer) ett stort antal företag som sköter sin Twitterkommunikation mycket väl och vars followers ser en fördel med att följa deras nyheter på det snabba sätt som Twitter innebär. Om de lyssnar och respekterar funkar det alltid.

Acnes problem är (om de nu enbart kommunicerar det du säger) enligt mig inte att de finns på Twitter utan att de inte förstår sin community.

Twitter fungerar oerhört bra för dialog, och väljer man att följa folk som företag ska man vara beredd till dialog. Men Twitter fungerar även för mer distribuerande former – t ex nyheter.

I Acnes fall skulle jag nog hellre sett att de inte addat folk utan att de enbart tagit en distribuerande form och nöjt sig med att puffa ut reor och kamanjer.

Jag inbillar mig dock att Acne är på Twitter för att lära sig och utveckla sin kommunikation i sociala medier.

Mikrobloggen är ny och det finns mycket att utforska och troligtvis många användningsområden som vi inte sett än.

@Johanna – jo, jag håller med dig, men dialogen ska väl ändå ske på lika villkor. Jag ska kunna prata med ett företag som vill prata med mig och tvärt om. Det har jag inget emot. Lika lite som jag har något emot att något företag följer mig på Twitter.

Säkerligen är det en PR-konsult som gått in och gett detta rådet. Men det var nog knappast varken du eller jag som gjorde det.

För mig handlar inte frågan om Acne. Twitter strömmar ut det mesta som en person gör online om den satt sin syndikering rätt. Således blir det väldigt relevant att följa.

Jag vill inte hävda att Fredrik är allsmäktig, men han har många poänger i sitt skrivande. Därför är det viktigt att följa honom som företag. Twitter är ett utmärkt sätt att göra det på. Sen kan man ju hitta andra lösningar också, men i det här fallet valde företaget att göra det öppet och inte dolt. DET tycker jag är föredömligt. Det finns för många exempel på företag som gjort saker i det fördolda i sociala medier och det är inte ok, för då är det inte på lika villkor.

//Jesper

@Olle: Precis! Det är ju det Fredrik vänder sig emot i sina inlägg på sin blogg. Att Acne inte väljer distributionsformen utan addar till höger och vänster. Han ser helt enkelt inte vitsen med att kommunicera med en butiksvägg. Inte jag heller.

Jag tror tyvärr att det gått troll i att rekommendera sociala medier bland konsulterna utan att de har en aning om vad det faktiskt innebär för företaget rent konkret, så det är nog til syvende og sisdt oss själva vi ska rannsaka och inte Acne.

@Olle – Jo, det kan jag till viss del hålla med om ifall deras syfte är att just pusha sina reor och kläder, men om syftet är tvåhövdat, att de både vill pusha och lyssna så är ju Twitter optimalt.

I USA, som har bra många fler Twitter-användare än Sverige, så är detta fullt normalt att företag gör, en del av ”communityt” helt enkelt. Därför är det kanske inte så konstigt att se att Svenska företag ”härmas”. I det avseendet.

Frågan är inte hur framgångsrik denna metod är. Där kan jag hålla med allihoppa. Det är troligtvis inte så framgångsrikt.

Men principen att företag ska vara sig själva är väl en förutsättning för att jag som Twitteranvändare ska ha ett val att börja lyssna på dem. Dolda agendor är jag inte alls en god vän av.

//Jesper

Vad är det för fel med att ha en åsikt Jesper?

Jag och min kära kollega håller inte alltid med varandra i alla frågor.

Bisonblog uttrycker en åsikt, som han säkerligen delar med ett antal andra människor som känner sig spammade av företag i sociala medier. Sen bara för att han själv är en välkänd profil inom just detta området betyder ju inte att han inte kan ha en åsikt som privatperson och konsument.

Det är väl jättebra för företag som ger sig in i sociala medier att få feedback från konsumenterna på hur de uppfattar deras närvaro och försök till kontakt. Och varje konsument har ju rätt att säga: Ingen reklam, tack!

För övrigt tycker jag att Acne agerade helt rätt som svarade på Bisons kritik, det visar att de faktiskt lyssnar.

@Sara – Ah. du ser det så… Självklart har vi alla rätt att ha vår åsikt. Jag blev bara väldigt förvånad över att Fredrik hade den han hade och önskade, bad och bloggade här att mina ögon hade svikt mig.

//Jesper

@Jesper – Pajas!

@Sara – haha… men det där har du ju snott från en annan kommentar på ett annat inlägg…

Intressant debatt, jag tror att vi har bara sett början av mikro-blogg fenomenet (skrev lite här, http://www.wadstrom.net/2009/02/05/micro-blogging-is-the-next-search/)

Jag tror att alla företag kommer att vara på twitter, och kommer att följa sådana som Fredrik, och det är ok. Alla håller fortfarande på och experimenterar hur man kan använda Twitter och mikro-bloggning för ett företag på detta sätt.

Mikro-bloggning kommer att vara en rad olika områden, där ”event”-feeds är en stor del (som CNN’s eller TechCrunch’s twitter konto som delar vad de publiserar och kanske vad som sker runt om kring ens innan det blivit en artikel).

Jag ser hellre att företag börjar sin microblogg tid genom att testa sig fram än att inte visa sig alls. Jag ser faktiskt inte något fel i att Acne följer Bison eftersom de är aktiva i disskutionen. De ville kommunicera och vill veta vad han har att säga, med andra ord är de ett föredömligt modeföretag som vill gå in för att skapa relationer. De finns många som microbloggar om hur missnöjda/nöjda de var med servicen, kvalitén osv, det är väl klart att Acne ska kunna följa dem? Nu vet jag inte om Bison är någon Acne-brand fan men om han vore det och skrev missnöjda microblogginlägg om det, så är det bra att Acne ser det och åtgärdar missnöjet hos en ganska viktig onlineförebild. Dock borde företagen göra det mer personligt genom att låta anställda skriva, men jag tycker det här är en bra start!

@Gaby – Jo. Jag håller med dig. När företaget kommunicerar aktivt och vill söka kontakt med personer så är det ju omöjligt att göra på något annat sätt än genom att vara personliga.

Jag är väl inte helt övertygad om att jag skulle ge något företag rådet att arbeta uppsökande för att ta kontakt och föra dialog genom en microblog. Där känns bloggen och andra sociala medier mer lämpliga. Snarare skulle jag ge dem rådet att bevaka och när det talas om dem se vad de kan göra för att bidra.

@Nicolai – Ja vet!! Visst e det sick.. jag tror också någonstans att sök kommer att kompletteras/ersättas av någon typ av tillämpning av microbloggar… Allt tyder på det.. förtroende i rekommendationer, relevansen i svaren, möjligheten till följdfrågor… den aggregerade kunskapen gör det också möjligt att få svar på frågor väldigt snabbt… Ibland snabbare än att göra om sin sökning tusen gånger bara för att fatta att man landat på ytterligare en affiliate sajt..

Intressant debatt. Verkligen. Dock tycker jag att det inte spelar så stor roll om det är företaget eller privatpersonen bakom ett företag som addar en på Twitter etc. Jag får dagligen nya personer/företag som addar mig. Men bara för att nån blir follower till mig så måste man inte bli följa tillbaka. Twitterspam eller vad man ska kalla det är en del av den världen och jag skulle snarare säga att de företag som har en privatperson bakom sitt twittrande kan mycket lättare gömma sin marknadsföring i en intressant kommunikation. Då är det även mycket större sannolikhet att jag kommer att följa personen. Om det är som Acne bara en kanal för att skriva när man har rea så visst kanske det lockar några få. Men om man istället skulle använda kanalen för att diskutera mode eller vad det nu kan vara så kan det faktiskt tillföra värde, och då skulle nog till och med Fredrik Wass kunna bli glad av att följa dom.

//Anders

Det är helt rätt av Acne att lyssna. Det är ju asymmetrin i Twitter som är så jävla sjysst av just det skälet.

http://walternaeslund.com/the-bar-brawl-of-the-swedish-twittersphere/

Ris och Ros. Uppenbarligen finns många åsikter om vad man får och inte får göra som företag på mikrobloggar.

Drar man en analogi till vanliga bloggar är det ju inte så kontroversiellt för ett företag att blogga. Problemet kommer ju i och med att man addar andra som ett företag. Gör man det som en anställd/person eller som ett företag? Ska man ha en push- eller pullstrategi?

Som jag skrev på bisonblog så addade vi med syfte att bli lite mer synliga på Twitter i en inledningsfas, dvs en pushmetod. Det funkade ganska bra utifrån det kortsiktiga syftet men är inte något som man kan syssla med i längden eftersom det urvattnar trovärdigheten.

Hade vi gjort det för att lyssna eller lära av exempelvis Fredrik hade vi inte gjort det under företagets namn utan naturligtvis under egna identiteter, vilket vi också gör, exempelvis här.

Vilket innehåll som sedan finns på företagets mikroblogg är en annan fråga. Antingen har man en dialoginriktad kommunikation (värdefull men resurskrävande både för avsändare och mottagare) eller så har man en mer informerande kommunikation. Eller båda. Eftersom det är frivilligt att följa någon väljer man ju själv om det finns något värde i just den mikrobloggen. Företagen måste bara lära sig vad just deras målgrupp på twitter anser värdefullt – dialog eller information

@Rickard Frost – Cool… tror inte det finns något magiskt recept.. vilket kanske har highlightats lite extra av den här diskussionen

//Jesper