Ingenjörens roll som ”expert” i samhällsdebatten

Sitter på KTH (Kungliga Tekniska Högskolan) och bloggar från underjorden i Sveriges första kärnreaktor som sattes i drift 1954. Som tur är har reaktorn på KTH varit inaktiv sedan 1970 och trots min dåliga kondis som fick mig att hosta in dagen, sitter jag nu och fokuserar på en post om ingenjörens roll som expert i samhällsdebatten.

Expertens roll i debatten
Först kanske jag måste säga ett och annat om experten. En person som dyker upp i tv-rutan, i debattartikeln, i radion eller i bloggen och beskriver något. En ofta till synes opartisk skildring av ett ämne som av två andra polariserade parter diskuteras häftigt. Experten står liksom vid sidan av och bidrar med den skildring som allmänheten ska utgå ifrån när de sedan tolkar det som sägs i debatten.

Vi har otaliga exempel på politiska ”kommentatorer” som likt experter ger sin syn på vem som ”egentligen” har rätt eller fel i en viss fråga.

Ingenjörens roll i samhället
Liksom läkare och brandmän, intar ingenjören en näst intill obotligt oantastlig ställning i sina uttalanden. Det en ingenjör säger bygger ju på fakta. Fakta som i varje given situation utgår från de grundvalar som är riktiga, matematiskt eller på annat sätt objektivt verifierbara. Det är den allmänna meningen, enligt min subjektiva förmåga att förstå mig på samhällets förtroendetrappa.

Ingenjörens roll som expert i samhällsdebatten
Trots ett relativt högt förtroende i många mätningar de senaste åren är det väldigt ovanligt att se ingenjörer som experter i medierna idag. När kärnvapendebatten kring USA och Iran diskuteras, drar man in en politisk kommentator, när utfiskningen i Östersjön står på agendan är det en ekonom som sitter i tv-soffan men så för ett par veckor sedan när det diskuterades jordbävningar i Italien så stod där åter en ingenjör.

Det var en efterlängtad återkomst. För en gångs skull beskrevs inte lidandet som det centrala. Det har vi lite för mycket av idag ändå och det klarade journalisten av själv att skildra. Det var jordbävningarna i Europa som var det som debatterades.

Uppfriskande avsaknad av polarisering
Det var inga känslor inom mig som skulle väckas. Det var något som skulle förklaras och skildras. Ingenjören som stod för skildringen gjorde detta utan att vara medietränad och gjorde det på ett sådant sätt att expertens skildring för en gångs skull kändes just objektiv och äkta.

Det var länge sedan jag applåderat ett Aktuellt-inslag (kan ha varit Rapport också). Det var oerhört uppfriskande.

Min saknad av det inkluderande och förklarande
Min tanke om den här posten kom till då jag efter en inledning av Leif Handberg om vår fantastiska venues historia, började tänka kring hur media och samhället i stort värderar den otroliga kunskap som finns hos våra forskare.

Genom lagstiftning, förordningar och andra direktiv styr vi idag forskning och samhällsdebatt utifrån känslor istället för att driva den utifrån vad som inte är motbevisad fakta. Nyhetsrapporteringen skildrar känslor istället för att försöka förmedla förståelse och bilden av samhället blir således polariserad och infekterad. Det är vi mot dem istället för förståelsen för oss.

Jag saknar ingenjören i samhällsdebatten. Jag saknar det inkluderande och förklarande perspektivet på medierapportering och expertutlåtanden. Varför ska vi alltid försöka driva fram skillnader snarare än att genom förklaringar försöka föra samman?

Nu är det självklart så att det är fler än ingenjörer som kan bistå med sådana perspektiv, men dagens inramning föranleder att mina tankegångar cirkuerar kring just det epitetet.

Andra som bloggar från reaktorn idag:

• Björn Falkevik
• Judith Wolst
• Peter Sandberg
• Johan Lange
• Christian Rudolf
• Erik Starck
• Alex Jonsson
• Uncle CJ
• Miriam Olsson
• Martin Sandberg

Comments

Kommentera

Namn (måste anges)

E-post (måste anges)

URI

Your Message