Debatten om bloggbävningsdebatten
By Stefan Deak at 19 september, 2008, 11:51 f m
Twinglys och Greenhill Relations föreläsning under gårdagen om bloggosfärens påverkan på FRA-debatten var intressant eftersom den satte en hel del siffror på händelserna. Samtidigt var det trivialt. Att det har skrivits fler blogginlägg än tidningsartiklar i frågan från maj 2008 till och med augusti 2008 är inte märkligt. Trots allt är det väl så att det aldrig kommer att finnas lika många anställda och frilansande journalister knutna till tidningarna som det finns frifräsande bloggare med en åsikt. Dessutom, vilket någon i publiken också påpekade, kan man ju säga att proposition 2006/07:63 direkt attackerade en målgrupp som skulle göra allt annat än sitta tysta och sura vid ett matbord i en liten stuga. Att förslaget skulle skapa tumult i bloggosfären måste ha varit känt av dem som initierade förslaget, om inte borde de se sig om efter en ny riskanalytiker och en ny mediastrateg.
Som Jesper skriver i ett tidigare inlägg har den stora blogginterventionen visat prov på ett fantastiskt samarbete mellan gammal traditionell envägsriktad tröttmedia och ny progressiv dubbelriktad fräschmedia. Tidningarna har framför allt ägnat sig åt det de är till för – att publicera nyheter. Och folk har gjort precis det som många kanske skulle säga är en plikt i en demokrati – att engagera sig i frågor, diskutera dem och vädra sina åsikter.
Det här är ju knappast något nytt under solen; för att diskutera politik har väl folk gjort i alla tider. Skillnaden mellan nu och då är inte konstigare än att alla numera kan göra sin röst hörd, så att den hörs av alla. Och eftersom människor har en tendens att ty sig till andra människor som tycker likadant, ja, då är det ju inte märkligt att statsfundamentet börjar sätta sig.
Man kan tycka att det är märkligt att traditionella medier inte ägnade något större intresse för att rapportera om den rörelse som byggdes upp i bloggosfären mot just den här frågan. Kanske är svaret att de varken hade tid, kunskap eller intresse av att engagera sig i det här. Rapportering om vad folk tycker sker ju mest i publicerade resultat från gallup-undersökningar, eller – om det är något smaskigt och uppseendeväckande rön som kan producera en rubrik som innehåller ord som ”kaos” eller ”chock”. Dessutom skulle väl tidningarna detronisera sig själva om de började hänvisa till blogginlägg. Kanske var det därför som någon tidning tog begreppet ”bloggbävning” från Blogge Bloggelito och gjorde det till sitt eget.
Hur väl debatten i bloggosfären speglade den allmänna opinionen är oklart. Till skillnad från Sara, skulle jag vilja påstå att bloggosfären utgörs av en speciell målgrupp. Den må vara komponerad av människor från alla möjliga tänkbara målgrupper, men det som förenar dem är att de inte bara har åsikter utan även har viljan att kommunicera dessa. Det skulle vara eftersträvansvärt att ännu fler skulle vilja uttrycka sina åsikter i frågor som rör stort och smått. Det gör de förstås redan, men då i mindre sällskap.
Det är självklart att bloggosfären driver på debatten i FRA-frågan. Det är ju framför allt i bloggosfären som debatten skett – och det på flera plan.
Detta skulle gynna politiken eftersom politiska partier trots allt kan sägas vara ett slags företag där produkten utgörs av ideologier med önskan att dessa i högsta möjliga mån ska överensstämma med målgruppens behov. Ju mer man vet om vad målgruppen vill ha, desto enklare att paktera sin produkt.
Frågan från Google om huruvida gräsrötterna egentligen består av de som bloggar, de som kommenterar bloggar, de som läser bloggarna eller någonting annat är alltjämt öppen för diskussion.
Trackbacks & Pingbacks