Alla lika, alla olika…
By Jesper Åström at 5 februari, 2009, 11:35 f m
Efter de senaste dagarnas diskussioner, avsaknad av diskussioner och allmän ilskenhet är det dags att ta tillbaka detta till en rimlig nivå. Att det som skrivs i den här bloggen kan uppröra och glädja människor har jag förstått. Debatten som kom efter blogginlägget om Acne och Twitter har inte florerat kring sakfrågan utan mer kring formuleringarna i själva texten. Detta tycker jag är både olyckligt och helt enkelt dåligt.
Vad har jag kunnat lära mig av de diskussioner som förts?
Utifrån min statistik kan jag se att den bubbla där den här frågan diskuteras, inte är särskillt stor. Läsarantalet av den här bloggen steg med ca 200 läsare igår, men någon vidare spridning är det alltså inte på den här typen av diskussioner.
Att bubblan är uppdelad i 50% som tycker att det är ok för företag att adda folk på Twitter och ca 50% som inte tycker det är ok, är också ganska uppenbart. Men det var inte den slutsatsen jag hade velat kunna dra när jag skrev mitt inlägg. Även om jag knappast tror att det handlar om samma siffror när det kommer till RSS-prenumeration på bloggen, så ville jag att den publika debatten någonstans skulle landa i att det faktiskt handlar om olika sociala sammanhang. Somliga kommer till bröllop i frack och somliga gäster kommer med tandkrämsfläckar på tröjjan. Somliga addar folk på facebook för de vill hångla, andra för att de vill sälja saker. Somliga taggar ett inlägg om CDG och H&M som mode, andra taggar det som business. Alla lika, alla olika.
Tolkningsföreträde i sociala medier
Vem har då tolkningsföreträde i den här diskussionen. Jag vill hävda att ingen har det. Alla är vi del av samhället och i det sociala samspelet mellan juridiska och fysiska personer hittar vi sätt att strukturera våra liv. Sociala medier kommer absolut inte att lösa de problem som finns utanför Internet, snarare ärva dem.
Samspelet människor mellan är det intressanta i den här nutida röran. Allt som sker på Internet, till och med den enklaste formen av webbplats, är fortfarande väldigt ung som företeelse i våra liv. Det finns inga säkra, fasta och strikta normer som säger att något ska vara på ett eller annat sätt ännu. Allt är föränderligt och man kan som individ eller företag välja att acceptera detta, vara en del av detta och bidra till detta eller så kan man välja att ställa sig på tvären.
Som livet, fast som en medieform
Det är ingen kärnfysik – sociala medier alltså. Det är väldigt enkelt. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Ge dig själv tid att förstå hur andra tänker. Var så transparent som du själv vill vara och sätt tydliga och öppna gränser. ”Det här vill jag”. Det är någonstans där som den här diskussionen slutar. Ingen är som någon annan och därför finns det inga magiska formler för hur man lyckas. Det handlar om jobb (även om en hel del kan automatiseras), goda relationer, kreativitet och uppriktighet. Precis som förut, fast i nytt, flödande format.
Uppdaterad: En av mina e-postlistebuddies Simon Winter uttrykte sig såhär:
Delar av diskussionen om mikrobloggning handlade väl om den brist på ömsesidighet och konversation som blir när man ”spam-addar” folk.
Ville bara tillägga att om mikrobloggning går över till att bli sökning så går man ännu ett steg mot denna opersonlighet. (Ofta är sökfrågor rätt opersonliga)
Däremot kan man se på det mer som ”kollektiv intelligens” — mikrobloggaren distribuerar sin kunskap över sitt nätverk och behöver inte belasta sitt eget minne med det som är lättillgängligt i nätverket.
Kanske finns det olika mentala modeller av mikrobloggning här: vissa ser det som ett nätverk som förbinder levande människor, och andra som ett nätverk av information.
Jag tyckte det var oerhört klokt sagt.
//Jesper
Trackbacks & Pingbacks